Just nu är 60 miljoner människor i världen på flykt undan krig och förföljelse – den högsta siffran sedan andra världskriget. Hittills i år har mer än 750 000 av dessa människor korsat Medelhavet för att ta sig till Europa. (Källa: UNHCR)
Det är många som gör något för att hjälpa till. Samlar in kläder och skänker pengar till organisationer som Läkare Utan Gränser, UNHCR, Rädda Barnen m fl. Och det är jättebra! All hjälp behövs. Sedan finns det dom som gör lite mer. En av dem är vår härliga kollega Claes-Philip Staiger. Han är just nu tjänstledig för att jobba med Läkare Utan Gränser på heltid under ett par månader. Nej, Claes-Philip är ingen läkare. Men han är grym på IT och det behövs också IT mitt i allt elände och under de extrema förhållanden som råder bland alla dessa miljontals människor på flykt. Människor på flykt är i sig inget nytt, men det är informationstekniken i denna kontext. I och med den pågående flyktingkatastrofen har hjälporganisationerna börjat förstå vilken skillnad tillgång till ”rätt” information kan utgöra i dessa sammanhang.
I slutet av sommarsemestern damp det ner ett mail i inkorgen från Claes-Philip. Bland annat så stod det:
När jag nu har fått tid och paus från jobbet har det skapat möjlighet att stanna upp, fundera och reflektera över saker och ting. Det finns mycket som händer runt omkring i vår värld just nu och jag har många gånger funderat på vad jag, med min kunskap och erfarenhet kan göra för att den skall bli bättre och göra skillnad, mer än ekonomisk. Genom mina tidigare engagemang för NGO´s och FN-organ har jag nu personligen blivit tillfrågad om att hjälpa Läkare Utan Gränser med mina specialistkunskaper, delvis direkt ute i fält men även från Sverige. Jag skall i så fall jobba i de projekt som bedrivs av Läkare Utan Gränser för migranterna som tar sig över Medelhavet samt i ett projekt som framförallt handlar om medicinsk datainsamling, epidemiologisk övervakning, mobil kommunikation etc. i ett globalt perspektiv.
Oj, kan man göra så? Nybliven trebarnspappa och allt. Hur kan han och familjen få ihop det? Frågar sig en annan trebarnspappa (undertecknad)… Men det handlar såklart om, som i så många andra fall, prioritering. I det här fallet så är det väldigt imponerande av Claes-Philip att vilja göra denna prioritering och givetvis blev det ett ja-svar på frågan om han fick ta tjänstledigt för att genomföra detta uppdrag.
På vårt interna sociala nätverk Yammer har Claes-Philip hållit oss Stretch-kollegor uppdaterade på hur det går för honom och det har varit som att få en verklighetssmocka rakt i ansiktet vissa gånger. I ett av inläggen, skrivet från den grekiska ön Kos, står det bl a:
I natt skall vi patrullera stränderna och ta emot en stor samling båtar som väntas in från Turkiet. Eftersom hela teamet jobbar natten igenom ligger de flesta och sover, de senaste timmarna gick jag därför ensam genom tältlägren och på gatorna och längst stränderna för att prata med flyktingar. Västen syntes i vimlet av flyktingar och inom kort samlades klungor av desperata människor runt mig får att få information eller medicinsk hjälp. En stor känsla av otillräcklighet. Idag dessutom ytterligare en stor tragedi med två barn som flutit iland på stranden i närheten, troligen från en båt som förlist för två dagar sedan utanför kusten. Nu har vi en lång natt framför oss och om några dagar skall jag planera min resa till Serbien. Vad jag kunnat se hittills, så stämmer våra antaganden om att information till dessa människor är av allra största vikt, och jag känner mig mer motiverad än någonsin att hitta lösningar för att underlätta situationen för dessa människor.
Det är ett privilegium att få känna en så varm och engagerande person som Claes-Philip och jag är stolt över att få kalla honom min kollega. Han är min hjälte och jag önskar att jag var hälften så modig som honom. Tack Claes-Philip, du gör skillnad!
