Cykeltrilogi del 2 – nyfiken

Jag cyklar till och från jobbet. Det är mycket som är roligt med det. Bland annat har jag med intresse och på ganska kort tid noterat ett hyfsat stort skifte i Stockholmarnas cykelpark. Det sägs att Stockholmare är trendmedvetna, men jag väljer att beskriva det med andra ord – de är nyfikna inför nyheter.

Att här prata om mountainbike i samma mening som nyheter är sällsynt feltajmat. Inte heller hybrider av olika digniteter känns fräscht anno 2011.

Nej, nu kretsar nyfikenheten kring cykeltyperna singlespeed och fixie. Utan att gå in på detaljer kan dessa modeller beskrivas som oväxlade retro-doftande racercyklar. Roligt att prova sägs det, men om man jämför med den bilburna världen så handlar det om att fara omkring i trimmade Amazoner.

Så varför denna nyfikenhet kring cykelvärldens nakenhund? Visst vilar det något urbant i denna avskalade racer, men vad är nyttan i att ta bort all funktionalitet som utvecklingen inom cykelvärlden bidragit med under 40 års tid? Det här förstår jag inte. Det går lite stick i stäv med min syn på det fiffiga med nyfikenhet, nämligen att undersöka hur ny teknologi kan lösa ett behov. Om inget behov finns med i bilden, eller om teknologin inte löser behovet, ja då självdör teknologin. Någon form av maskinvärldens darwinism där ingen onödig teknologi överlever.

Eller är det helt enkelt så att darwinismen funkar bäst på arter och inte teknologier. Istället adderar vi teknologi på teknologi utan att kritiskt granska det underliggande syftet – behovet som teknologin ska svara mot. Är det så att det behöver gå så långt att vi måste pimpa våra hojar med 80 ekrar, tofsar i styrändarna och en tuta i förgylld mässing, innan vi inser att vi gått för långt och att teknologin inte motsvarar något behov?

Och som reaktion kommer då nyfikenheten kring upplevelsen att trampa runt på en ”ren” cykel. I så fall ser jag det nyktra och sunda i dagens fixie-trend. Det påminner bara om att teknologi inte ska användas för sakens skull, utan just när det fyller ett syfte.

Okej. Det här var lite överdrivet och skruvat, men något korn av sanning ligger det i min berättelse. Och min sensmoral är likväl relevant nämligen att det är nyfikenheten som blir medlet för att såväl utforska nya teknologier, som att bedöma deras bärkraft. Därför känns det bra att arbeta på Stretch där nyfiken är ett av våra kärnvärden. Det borgar för ett sunt användande av nya möjligheter centrerade kring ett verkligt behov. Fint va!