Cykeltrilogi del 1 – omtanke

Jag cyklar till och från jobbet. Det finns många fördelar med det. Utöver att det är ett miljövänligt alternativ, så ger det mig tid till tanke och reflektion. Att det pga susande vinddrag går sämre att prata i mobiltelefon under färden kanske inte heller är rakt igenom negativt. Den mobilfria stunden bidrar till meditationen.

Men. Jag är inte ensam om att nyttja detta färdmedel och i takt med att vägbyggena skapar allt längre köer i vår huvudstads centrala delar, upptäcker allt fler cykelns fördelar. I vissa trånga passager bildas till och med cykelköer – en ny och ovälkommen företeelse.

Och när det är trångt i båset så bits hästarna. Det är nära nog dagligen jag ser gestikuleranden och frustrerade minspel. Det rings i ringklockor och härjas rent allmänt.

Varför då? Ja ett svar ligger naturligtvis i att folk vill komma fram så fort som möjligt. Men detta är ju inget unikt för trafiken. Nej, parallellt med cykelbanan där skådespelet utspelas ser jag en stillastående bilkö där billisterna sällsamt rättat in sig i ledet. Visst, de är inte nöjda, men lagar och regler ser till att köerna ordningsamt, om än dock sakta, flyter fram.

Det är här skillnaden ligger mellan bil- och cykeltrafiken. Cykeltrafiken omfattas förvisso också av regler, men inte lika omfattande och rigorösa. Nej, här finns endast en fil i vardera riktning utmålad i gatan och inte har vi särskilt många trafikskyltar att förhålla oss till (förutom de allmängiltiga). Och det är i detta som jag helt plötsligt förstår cyklisternas hyttande med nävarna. Avsaknaden av regler innebär nämligen att cyklisternas främsta rättesnöre är omtanke om varandra.

I ett odefinierat tillstånd krävs individens egna tankar och förstånd. Man måste ta sig fram genom att anpassa sig till omgivningen och dess villkor. Och omgivningen består till väsentlig del av medtrafikanter. Därför gäller det att försöka förstå deras färdplan och uppsåt, såsom en överraskande vänstersväng, och ge utrymme för detta. Visa omtanke för de andras planer.

Det mest påfallande exemplet är hårt trafikerade vägövergångar med rödljus. Som cyklist ser man det som en självklarhet att man ska hinna över en gata under en grön sekvens. Att det skulle vara så många cyklister som vill över att man inte skulle hinna med är en främmande tanke. I bilkön funkar det inte så, utan där gillar man läget och tar sig över under nästa gröna ljus.

Men nu, när antalet cyklister är legio realiseras det otänkbara. Och när vi märker att vi inte kommer över så tar kreativiteten vid och vi börjar cykla om andra cyklister som även de ska över.

- Jag måste ju om tanten framför mig för att jag ska hinna över. Jaså, skulle hon också över? Ja det är hennes problem, hon cyklar ju så sakta. Oj, fanns det någon före henne… Ring ring, pling pling och ett långt finger. Allt för att omtanken tappades bort någonstans på vägen.

Okej. Det här var lite överdrivet och skruvat. Men beklagligt många korn av sanning ligger det i min berättelse. Och min sensmoral är likväl relevant nämligen att där vi inte styrs hårt av regler och direktiv, utan är hänvisade till egna initiativ, blir omtanken vårt viktigaste styrmedel. Därför känns det bra att arbeta på Stretch där omtanke är ett av våra kärnvärden. Det borgar för fungerande och trivsamma relationer, både mellan oss själva och med vår omgivning, utan att vi behöver vara detaljstyrda. Fint va!