Open source och LCHF

Igår kväll satt jag på ett informationsmöte angående gruppcykling för Vätternrundan 2012, så kallade sub-grupper. Förutom gruppindelningar, mellantider, avväganden mellan ett eller två stopp, kom vi även in på mat. Föreläsaren talade sig varm för sportdrycker, geler, liquids och bars. En tung kolhydratsknarkare med andra ord.
Som på beställning så fanns naturligtvis en motpol i auditoriet som tillhörde LCHF-skolan (Low Carbon High Fat). Han hade nyligen kört tunga bergspass i Italien enbart på fettförbränning. Och eftersom sportdiet för vissa är religon så kunde de två naturligtvis inte enas.

För en utomstående betraktare, som jag själv som äter ägg till frukost men gladeligen skjuter till lite glykogen när krafterna tryter, föreföll diskussionen lite lustig. Alla vet i grund och botten att det enda som är säkert är att man ska träna på det man tänkt köra med under ett lopp och inte experimentera med nyheter vid tävlingen. Ändå var båda sidorna, likt korsriddare, fast beslutna om att omvända den andra.

Med lite perspektiv på gårdagen slog det mig att precis så här är det i debatten kring open source. Häromdagen skrevs en artikeln i Computer Sweden på temat och pitchen var att open source var dekis. Det dröjde inte länge innan det här ventilerades med arga undertoner bland några kollegor till mig.

Nu är åter igen inte min poäng att försöka avgöra vem som har rätt eller fel, men jag slogs av hur argumenten för open source i viss mån liknade de för LCHF (fast på en helt annan arena naturligtvis). Det är det renlärliga, det naturliga, bygger på ideela värderingar/kroppens egna möjligheter etc. Detta i motpol till det färdigpaketerade standardlösningarna: ERP – gel/liquids. Bara öppna och trycka in. Kommersiella krafter i botten.

Och likt att man inom dietvärlden inte ska experimentera med nya koncept i skarpt läge finns även motsvarande slutsats inom IT-världen. Min rekommendation är nämligen att företagen inte ska vara rädda för att varken prova nya lösningar eller hårdnackat hålla sig till en eller annan ”religion”. Viktigast är dock att det finns en grundläggande strategi kring vilka steg man ska ta och varför. Ett ramverk. Då blir valen mellan open source och standardsystem naturliga utan (nåja, nästan utan) uppslitande politiska strider som följd.

Alltså. Utveckla en plan och håll er till den. Det tänker jag göra fram till Vätternrundan 2012.