Jag minns för många år sedan hur jag hade en middag med en god vän och efter att ha avhandlat det där rutinmässiga (jobb, börsen etc) så kom vi in på relationer. Min vän som nog kan uppfattas som en smula binär hade synpunkter på sin nuvarande relation inom ett visst (väldigt snävt) område.
Egentligen är det alldeles förfärligt, här ser man fram emot en trevlig och intensiv (men kort) jul och så stoppas det in en 16 månaders unge till paketöppningen. Ja då förlorar man topplatsen i "vem som får flest julklappar".
Lite då och då kommer man över reflektioner om hur fort saker och ting går. Hur fort det gick att alla fick elektricitet, tillgång till radio/tv, internet och allt möjligt.
Självklart hittar jag ju inte alla dessa exempel när jag behöver dem så jag tog fram några egna.
Jag är som vissa säkert har noterat väldigt förtjust i metodiken Lean. Jag fascineras av det ständiga arbentet att sträva mot perfektion men även att man involverar de som faktiskt bör (nämligen de som jobbar i processen).
Paulo Coelho är en väldigt känd författare som via sin blogg skriver en rad kloka saker men ibland så reagerar jag. I maj i år så klämde han till med "Impossible" is not a concrete fact. It's just an opinion.
Tanken var att jag skulle heta Alexander, efter morfar. Det var redan bestämt, förankrat, klubbat. Ja helt enkelt klart. Men när jag föddes (på sjuttiotalet) så spenderade man ju betydligt mer tid på BB än dagens "pit-stop-förlossningar" och detta visade sig få ödesdigra konsekvenser.
Jag fick några kommentarer kring mitt blogginlägg om Cheshire-katten (http://bit.ly/ql65fI), dvs. att ha en karta tillhands vid navigering i vår komplexa och ständigt föränderliga omvärld.
