Hur tänker du tillaga kvällens pommes frites?

Själv började jag redan i förrgår (såreså).
Inte för att verka näsvis, speciell, konstig eller bara för att just jag skulle vara någon sorts detaljfokuserad nörd som måste göra allting så himla besvärligt.

Absolut inte!!! Sån är väl inte jag?

Mitt ända mål är att maximera värdet av fredagsmysupplevelsen. (Det råkar stå så i mitt SLA...)

Som anhängare av lean konceptet (ni vet Toyotagrejjen som vände upp och ner på en hel industri) och dess tekniker så har jag självklart applicerat lean även på mitt fredagsmys, skalat bort allt som inte bidrar till värdet. Vridit och vänt på varje processteg för att se till att slutupplevelsen maximeras. En sak som många missuppfattar med lean är att det handlar inte nödvändigtvis om att ta bort saker, det kan vara helt relevant att lägga till moment så länge som det är värdeadderande i ett end-to-end perspektiv.

För många år sedan (innan min lean- och arkitekturövertygelse) så  ägnade jag mig åt halvfabrikat (skämmes). Sedan i takt med övertygelsen så plockades dem bort, då de tillförde helt enkelt inget värde. Men sen dök Heston Blumenthal upp i mitt liv. Denne halvgalne engelsman som vänt upp och ner på hela matvärlden med sina urknäppa maträtter som bacon och äggröreglass ( http://bit.ly/qgnpEa) eller varför inte servera en iPod med havsbrus i lurarna (http://bit.ly/ohz9fW)?

Jag fick kokboken "In search for perfection" i julklapp för några år sedan och fastnade i den 30 sidor långa passagen om just pommes frites. Inte för att jag själv är riktigt så detaljfokuserad och perfektionistisk till sättet men just att det finns andra som är det och att det skapar mervärde åt mig. Det här måste jag prova tänkte jag och följde instruktionerna punkt till pricka. Tre dygn senare så var resultatet redo att avnjutas och det var ju bara att konstatera att det var precis så här det skall vara. Helt plötsligt så hade min referenspunkt förflyttats och den kommer aldrig kunna flyttas tillbaka.

Glöm allt du ätit i ditt liv tidigare. Det är så här det skall gå till. (Eventuella synpunkter kan skickas till /dev/null :) )

Heston gör precis tvärtemot vad man brukar göra.

I samband med verksamhetsutveckling så ser jag ofta att man tar små steg från den position man står vid i vad man upplever är rätt riktning (för stunden).

Man kan kalla detta "de små stegens tyranni" för det är väldigt svårt att faktiskt styra mot ett långsiktigt korrekt mål.

Istället för att sträcka på sig, staka ut den bästa vägen (inte säkert den kortaste).

Heston börjar nämligen med att sjuda potatisen i saltat vatten i 7-10 minuter. Det låter ju helt barockt, vi skall ju göra frittar! Men hemligheten här är att göra potatisen mjuk men framförallt att göra en skrovlig ytstruktur på potatisen (av stärkelsen som sen torkar). Just denna struktur är viktig för smakupplevelsen, det blir ett helt grottsystem av små små grottor där oljan i den första friteringen låses inne, för att sen karamelliseras och ge denna fulländade "fettsmak" som den andra friteringen ger :) Jag skall inte dra hela receptet, det finns överallt på nätet bland annat här http://bit.ly/pXwotO.

Det jag uppskattar mest med Lean är dels fokuseringen på hela processen, inte enskilda aktiviteter, resultatet blir fritt från suboptimering, dels vridandet och vändandet tills värdet maximeras. Tar man även hänsyn till "rätt kostnad", syftet är ju trots allt inte att leverera hur "hög kvalité" som helst till vilket pris som helst.

I mitt "pommes frittande" så har detta resulterat i två mycket viktiga egenskaper:

• Strunt i potatissort, bakpotatis funkar fint
• Det måste (faktiskt!) inte göras på tre dagar, men potatisen måste vara kylskåpskall inför varje moment, annars går det för fort!

Kom ihåg, det är inte svårt, men det tar lite tid och kräver lite planering. Men det är värt resultatet.

Precis som ett rätt utfört lean projekt.

Hur jobbar ni med Lean? Hur säkerställer ni att ni är värdemaximerande och inte producerar "waste" i onödan?