Å ena sidan så gillar jag honom skarpt. Han är en modern renässansmänniska som kan precis allt. Inreda, måla, snickra, laga mat, sy, pyssla, piffa. Han verkar kunna konsten att bara vara, slappna av och känna in.
Jag blir sällan mållös, men detta var ett av dessa tillfällen. Jag stod och skulle köpa ett par jeans men blev just det (mållös). Det fattades 10-20 cm i midjan.
Dom kallas för "lolcats", söta bilder på likaledes söta katter med en liten fånig text, helst på ett "icke wordfeudkorrekt" språk. För fler katter så rekommenderas http://chzb.gr/po55Wh (dom har även jyckar men hundar är faktiskt inte så roliga :))
Själv började jag redan i förrgår (såreså). Inte för att verka näsvis, speciell, konstig eller bara för att just jag skulle vara någon sorts detaljfokuserad nörd som måste göra allting så himla besvärligt.
När Alice hade trillat ner i hålet och hamnat i underlandet så träffade hon ju på den märkliga Cheshire-katten. Vid ett vägskäl frågade Alice " Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?". Katten frågade " Det beror på vart du vill komma?".
När jag fyllde sju fick jag hela födelsedagspresenten i femkronorssedlar. Jag samlade på sedlar och hade ett uttalat mål att bli bankdirektör på Chase Manhattan.
