Aladdinstrategi

Nu är snart julen här och trots att få nämner Aladdinaskar som en del av jultraditionen så är det nära nog ingen som går dessa praliner förbi så här års. Att det sedan utnämnts som den vanligaste nödpresent av alla nödpresenter, inköpt på en bensinback på väg till någon släkting, försämrar inte oddsen att under julhelgen få sätta tänderna i en trillingnöt. Men det finns bara två trillingnötter per lager och det här julens egentliga vardagsintrig utspelar sig. Spelet om hur man får de praliner man vill ha!

När jag var en liten grabb var gräddnougaten min favorit. Mamma och min syster favoriserade den franska nougaten (som sedan försvann) och pappa åt det som blev över. Intressant nog höll sedan såväl mamma som jag nöttryffeln som tvåa. Syrran gick på trillingnöten i andra läget och pappa var fortfarande en svårberäknad joker. Så såg spelplanen ut.

För att få så många praliner som möjligt av de jag ville ha lärde jag mig en bit in i skolåldern att vara slug. Det gällde att upprätta en taktik givet mina egna premisser och det jag kände till kring mina medtävlandes förväntade handlingar. Jag skulle alltså inte gå på gräddnougaten först, utan på nöttryffeln eftersom mamma skulle ta en fransk nougat i första läget för att inte bli utan.

Men så kom någon på besök, eller också var man själv gäst. Det kunde till och med bli sådan anarki att det tilläts att ta från det undre lagret utan att det övre var tomt. Kort sagt, händelser som ställde spelplanen på ända och som krävde förändringar i taktiken. Nu gällde det att noga studera de nya motståndarnas första drag för att se mönstret. Var nykomlingarna nougat-lovers och potentiella konkurrenter, nöt-nissar som figurerade i periferin av min intressesfär eller ofarliga likör-smuttare med faiblesse för romrussin och körsbärslikör. Spännande iakttagelser som konverterades till ny taktik och sedan handling när det sedan blev min tur.

Eftersom jag antar att jag inte är ensam om att betrakta Aladdinasken som en tävling om favoritpralinerna, så måste jag ta hänsyn till att andra har sina taktiker de också. Mina misstankar har till och med föranlett att jag gått så långt att jag valt romrussin (mitt sistaval) i första rundan enbart för att förvirra och skapa utrymme för mig i nougathimlen.

Men vad har detta, fullständigt ovidkommande nonsens, att göra i en blogg på Stretchs hemsida? Jo. Det här är inget annat en exempel på varför det är så svårt att bygga beslutstödslösningar som tål omvärldens förändringar. Vi tar in information om ett statiskt läge och bygger modeller som passar dess förutsättningar. Men våra modeller har svårt att hantera förändringarna och när vi konfigurerat om lösningarna så har omvärlden ändrat sig igen.

Den andra delen av min kaloriosande historia tangerar hur vi ska lösa bekymret. En inriktning inom BI handlar om att hitta sanningar i mönster, pattern based strategy. Det innebär att mönster identifieras i en serie händelser som sedan ligger till grund för bedömningar kring framtida utfall. I praktiken kan det innebära att företag letar information i sociala medier som facebook för att på ett tidigt stadium fånga upp strömningar som visar på vilka varor och tjänster som inom kort kommer att efterfrågas.

På så sätt skulle Marabou kunna förutse hur pralinen ketchupnougat skulle mottagas på marknaden genom att räkna antalet inlägg på Twitter där samtliga av orden gott, ketchup och nougat återfinns. Jag slår väl in en öppen dörr när jag menar att detta spar stora summor pengar för Marabou i deras produktutveckling.

Så istället för att fokusera på att definiera nuet genom vår traditionella analys, förskjuter vi fokuset till framtiden. Det – det är framtiden!

Med förfinande metoder är jag nu alltså redo att möta julen och kampen om mina favoritpraliner. Och vill ni veta hur det gått, ja då får ni fråga mig i januari.