Magnus Högfeldt

Monolog eller dialog

Av: Magnus Högfeldt         Publicerad: 2012-05-8

Det är skönt att prata med sig själv, högt genom tal eller ljudlöst i form av tankar eller skrift. Det är ju ingen som argumenterar emot och hävdar att man har fel. Nej, i den inre monologen har man alltid rätt.

Men det är lite som i Alfons Åberg-boken när låtsaskompisen hemliga Mållgan försvinner, så fort de stora tuffa killarna kommer. Det vill säga när det verkligen behövs. Då räcker inte vår inre monolog utan en dialog måste till – ett försvar.

Så var det för några veckor sedan då jag, här på denna blogg, utmanade SAP-evangelisten Timo Elliott. Det var ganska tryggt att sitta på kammaren och få ihop några kritiska rader emot ett SAP-event. Efter att ha publicerat innehållet på bloggen meddelade jag Timo, i ett mail, om att jag utmanat honom på vår blogg. Men jag var inte riktigt beredd på att han skulle besvara mailet. I alla fall inte omgående, vilket mer eller mindre var fallet.

Nu är inte Timo stor och stygg som killarna i Alfons Åberg-boken, men hans missnöje med att inte publikt kunna kommentera mitt blogginlägg fick mig att känna mig mycket liten. Och visst hade han rätt. Det är ju ganska fegt att bjuda in till en duell, men inte ge duellanten ett svärd.

Så det har vi nu gjort något åt genom att göra det möjligt att kommentera ett blogginlägg. Och kommentera kommentaren… Dvs vi kan nu föra en diskussion på vår blogg.

Därmed tackar vi hemliga Mållgan för sällskapet under monologens era och får istället finna oss i att ibland få försvara våra åsikter. Spännande, eller hur!