Då var jag hemma igen efter tre mycket intressanta dagar på Teched && d-code i Berlin. Det något nördiga namnet är lite omständigt ja, men har en hyfsat logisk historia bakom sig.
Målet med Teched &&d-code är att föra samman utvecklare från SAP, SAP kunder, partners, men även personer utanför SAP ekosystemet. Allt i syfte att engagera och utforska nya möjligheter till samarbete, innovation och problemlösning. Så till det nördiga namnet då: Teched = hur man får saker gjorda, d-code = vad som är möjligt med nya tekniker och produkter, && = förenar två påståenden till ett nytt påstående med betydelsen att de två ursprungliga påståendena samtidigt gäller (och här kommer den lite nördiga och tekniska delen som sagt). Så vad har jag egentligen tagit med mig från konferensen i år?
Som vanligt på denna typ av tillställningar blir jag överväldigad av det mesta. Stora mässhallar, mycket människor, många sessioner att välja på, ja, listan kan göras lång. I efterhand känns det ofta som att jag fokuserat på fel saker… eller för den delen, missat rätt saker. Jag hade gärna velat åka på samma mässa igen nu när jag vet vad jag vill veta mer om…för det finns så många intressanta seminarier att gå på. Många områden att lära sig mer inom. Ser fram emot 2015 redan…
Något som jag inte visste speciellt mycket om var SAP Lumira. Jag arbetar med Business Intelligence och påståenden som ”Create and share powerful visualizations instantly with Lumira”, ”Agile Visualization for everyone” och ”Answer complex questions simply with SAP Lumira” låter ju onekligen spännande.
Efter en planerad SAP Lumira session, ett planerat besök i montern för ”Unleash your Inner Genius with SAP Lumira” gör jag någon spontant. På uppmaning av kvinnan i montern besöker jag sessionen som hålls av Megan McGuire, en epidemiologist som arbetar för Läkare Utan Gränser. De tänkta 60 minuterna på föreläsningen blev istället tre timmars intensivt grupparbete tillsammans med en blandad samling SAP entusiaster. Visst är det fantastiskt med engagemang?
Med hjälp av SAP Lumira fick vi i uppdrag att analysera och visualisera verklig data kring Läkare Utan Gränser. En Excelfil med uppgifter om personal, uppdrag och uppdragsduration, samt en Excelfil med data kring alla operationer som utförts sedan ett antal år tillbaka. Filerna var stora, röriga och troligen sammansatta från ett flertal olika filer eftersom posterna skiljde sig mycket åt gällande formatet.
Inom gruppen började vi genast diskutera och filosofera kring vad för slags slutsatser man skulle kunna dra genom att analysera datan. Historisk bemanningsstatistik som underlag för framtida rekryteringar? Har uppdragens geografiska plats någon koppling till hur många missioner t.ex. en läkare åker på? Finns det något samband mellan en fördröjd operation och antalet följdingrepp på patienten? Vilka typer av ingrepp blir oftast fördröjda och för vilka patientgrupper? Går det att se något samband mellan vilka läkare som finns på plats och vilka operationer som utförs, samt om de blir fördröjda eller inte? Entusiasmen dämpades dock något när vi insåg att tiden var extremt begränsad.
Totalt fick vi kanske en timme på oss att bearbeta data, ”bygga” vår visualisering och analysera resultatet innan vi skulle presentera vårt arbete för de andra grupperna, representanten från Läkare Utan Gränser och juryn (ja, det var faktiskt en tävling: ”Viz-a-thron, a data visualization live event”). Trots att vi spenderade säkert 75% av tiden med att bearbeta datan, ändra format, ta bort felaktiga poster, fixa till stavfel etc. så räckte det med den resterande kvarten i SAP Lumiras visualiseringsvy för att få fram riktigt snygga och tydliga grafer av olika slag, häftigt att se.
Samtliga presentationer såg riktigt proffsiga ut och trots att statistiken talade sitt tydliga språk så måste jag nog erkänna att våra, i vissa fall något aggressiva slutsatser förmodligen inte skulle klarat sig i ett mer granskande sammahang.
Så, vad tar jag då med mig från Teched && d-code i år? Förutom grym teknik är det faktiskt det där ”oväntade” jag gillar. Ett oväntat tips som leder till ett rum med ett helt gäng människor som oplanerat och på kort tid ska samarbeta och gemensamt lära sig och varandra något nytt. Att det dessutom var kopplat till det viktiga arbete som Läkare utan gränser gör kryddade övningen extra tycker jag. Jag älskar teknik, men att kunna använda tekniken till att rädda liv och förbättra livsavgörande arbete och insatser, DET är häftigt och det är vad jag kallar GRYM teknik.
