Enligt en modell för att beskriva mänskliga relationer kan man dela in dem i tre kategorier: hierarkiska, kollektiva och reciproka. I ett hierarkiskt förhållande är det en part som bestämmer över den andra, som mellan en chef och en anställd. I ett kollektivt förhållande bryr man sig om varandra på ett djupare känslomässigt plan, som i familjer eller mellan vänner. Ett reciprokt förhållande är i sin tur mer professionellt och planerat, ”om du kliar min rygg så kliar jag din”. Steven Pinker avslutar boken Stuff of Thought med att resonera kring dessa tre kategorier ur ett språkligt perspektiv. Pinker menar att relationerna är basala och därför befästs och upprätthålls utan att de behöver definieras eller diskuteras. Att börja definiera relationerna kan snarare förstöra dem. De grundläggande relationerna beskrivs inte i ord, de känns och upplevs.
Den vanligaste relationen som vi har med andra människor är den kollektiva. I en kollektiv relation finns det inte plats för någon som ställer krav eller bestämmer och det är bland annat därför som vi använder oss av indirekt språk. Istället för att säga åt något att skicka saltet beskriver man istället hur trevligt eller gott det skulle vara med lite salt. Det är ett sätt att visa att man befinner sig i en kollektiv relation. Direkta uppmaningar är istället vanliga för att stadfästa en hierarkisk relation. Används uttryck som ”Ge mig saltet!” är det ingen tvekan om att det inte är vänskapsrelation som skapas.
I en kollektiv relation kan man heller inte säga till någon att denne gjort något fel utan att sätta relationen på spel. För att undvika att riskera relationen använder man sig även här av indirekt språk. Man säger sällan till sin kompis ”du är sen!” man säger istället ”var det mycket trafik?”.
Ett problem som kan uppstå i projekt och arbetsgrupper är att deltagarna inte har samma uppfattning om vilken relation de har med varandra. Ett uttryck som detta problem kan ta sig är att en projektledare vill vara en i gänget och försöker upprätthålla en kollektiv relation, bland annat genom att använda indirekt språk. Om projektmedlemmarna också ser relationen som kollektiv är det ingen fara, men om den levererande parten ser relationen som hierarkisk kommer den inte att tolka ”det vore bra om rapporten är klar imorgon” som ett krav utan som en lös förhoppning.
Tyvärr finns det ingen enkel lösning på problemet och att som projektledare försöka ge direkta uppmaningar till någon som ser sig vara i ett reciprokt eller kollektivt förhållande orsakar också konflikter. Det sociala spelet är som alla vet oerhört komplext men genom att känna till de outtalade relationer som uppstår kan man vara mer beredd på att hantera de situationer som uppstår.
