Facebook grundades för snart 10 år sen och har idag fler än 600 miljoner användare. Trots detta finns det fortfarande vissa som känner en stark skepcism mot social funktionalitet och att det anses vara ett hot mot integriteten. Jag tror inte att denna syn är jämnt fördelad över alla ålderskategorier, utan den är med stor sannolikhet överrepresenterad i det ålderskick där företagens beslutsfattare befinner sig. Enligt en undersökning gjord av Com Hem som presenterades februari 2012 visade det sig att bland unga, födda på 80-talet, eller senare är användandet av social medier betydligt viktigare än för äldre generationer.
De flesta av oss har använt facebook en lång tid nu och alla har en klar bild av vilken stark sammankoppling och digital närvaro man kan få genom social funktionalitet. Att det har förändrat vårt privata sätt kommunicera och umgås digitalt kan inte ha undgått någon. Det har också inneburit en hel del intrång i vår privata sfär. Det är naturligtvis frivilligt att dela med sig av information till våra vänner, men vi dras lätt med av bara farten och när man med lite perspektiv tittar i backspegeln frågar vi oss, hur hamnade jag här?
Vi har aldrig tidigare delat med oss av så här mycket privat information så som; Var jag är? Vilka jag umgås med? Och vad jag har gjort? För ett företag med fler än 50 anställda skulle svaren på dessa 3 frågor vara guld värda om man man spred ut informationen inom företaget och alla fick ta del. Det skulle ge helt nya perspektiv och möjligheter inom företaget. Det dagliga arbetet skulle bli enklare och man skulle kunna sammarbeta på sätt som man inte gjort tidigare. Landsbarriärer och avdelningsbarriärer skulle suddas ut och hela företaget skulle kunna jobba mot samma strategiska mål utan att behöva lösa alla problem på egen hand. Istället tar man hjälp av kollegor som stått inför samma utmaning tidigare.
Själva införandet av ”Social Media” funktionalitet är inte helt trivialt, det kräver ett tydligt engagemang från beslutsfattarna inom företaget samt en envishet och en övertygelse från den som har fått ansvaret för införandet. Man kan betrakta användandet som en gammal bil som måste puttas igång. Till en början kommer frågorna vara många och skepticismen stor. De som ska bidra till det sociala communityt behöver få veta till vad vi ska använda vårt nya informations media. Det kommer även uppstå funderingar kring vad som är lämpligt att skriva. Ska det endast användas i rent professionellt syfte eller ska man även skriva om personliga saker som gratulationer till nyblivna föräldrar etc. Hur man än väljer att göra så kommer en del alltid att protestera och vilja ha det annorlunda.
I första skedet är det viktigt att man har företagets nyckelpersoner ochbeslutsfattare med sig. För om dessa tar täten för hur man använder företagets nya informationskanal kommer snabbt resten att följa med. Företagsledarnas frammarsch är dessutom viktigt ur ett ledningsperspektiv eftersom det sätter prägeln för kommande kommunikation. Nu kommer resten av företagets anställda följa med den nya trenden på företaget och de flesta kommer dessutom känna igen sig i funktionaliteten som de redan har använt på facebook under en längre tid redan. Inom en snar framtid kommer företagets anställda börja skicka öppna frågor, klicka ”Like” på saker de håller med om och en del kommer även börja marknadsföra sig själva genom att skriva om hur de bidragit till företaget.
Det är lättare att motivera ett beslut av införandet av Social Media om man kan påvisa att investeringen kommer att ge ett bättre resultat i slutändan. Ser man till de interna och informella nätverk som kommer bildas så är det inte svårt att förstå att det kommer att öka innovationen inom företaget. Det kommer även främja samarbetet kring försäljning vilket i syn tur kommer skapa ett bättre resultat. Med andra ord, fördelarna med Social Media är klart fler än nackdelarna och detta är något som har uppfattats av vår yngre generation och hur man än vänder och vrider på det så är det denna generation som kommer vara beslutsfattare framöver. Kommer det att behövas ett generationsskifte?
