Allt eftersom våra kunder flyttar till eller bygger nya lösningar på molnplattformar, dyker det upp nya tankar av mer eller mindre filosofisk karaktär. Här delar vi med oss av några. Hör gärna av dig till oss om du vill veta mer!
Och missförstå oss inte: Vi gillar cloud! Det ger fantastiska möjligheter och våra projekt blir ofta både lyckade och effektiva. Men som med allting annat, ger praktisk erfarenhet nya och annorlunda perspektiv.
Infrastruktur är död, länge leve infrastruktur! Ett av de tunga argumenten för molnlösningar är enkelheten att sätta upp en ny komponent och komma igång snabbt, utan strul med beställning och inkoppling av hårdvara i den egna miljön. Sant, men vad vi märker är att frågeställningar om portar, brandväggar och konfigurering av servrar fortfarande är en minst lika het potatis som tidigare. Dock hamnar frågorna i allt större omfattning hos utvecklingsteamet, än hos de som traditionellt sköter sådant. Serverkillen kanske till och med bytt jobb, nu när vi inte har en egen maskinpark. Konsekvensen är att risken i projektet ökar, så en viktig lärdom är att inte glömma bort denna kompetens när du planerar ditt nästa cloud-initiativ!
Vad kostar best practice? Att det finns lika många lösningar som det finns kreativa individer är det nog ingen som nekar till. Därför etableras best practicies och ramverk som gör designvalen enklare. Med cloud ökar ofta komplexiteten i prismodellen, vilket gör det svårare att förstå hur kostnadseffektiv en lösning är. Tidigare fanns ofta givna ramar i form av hårdvara och mjukvarulicenser till en fast kostnad, och utvecklarens jobb var att bygga en funktion som var så (minnes-, processor-, lagrings-, …) effektiv som möjligt inom dessa ramar. Så är fortfarande fallet, men i Cloud blir ofta enskilda designbeslut direkt kostnadsdrivande, kanske utan att utvecklaren ens är medveten om det. Betyder detta att ramverk och practicies kommer att bli mer beroende av betalmodeller? Och hur stort ansvar för lösningens livcykelkostnad går att lägga på den enskilde utvecklaren? Klart är att fler överväganden behövs för att hitta den ur flera synvinklar optimala lösningen.
Vem tar notan? Kopplat till föregående punkt, är det tydligt att inköp och processer för godkännande av IT-kostnader blir annorlunda. Det är relativt enkelt att godkänna eller avslå ett inköp av en server på 30 000 kr, men vem godkänner att projektet använder en cloud-komponent som kostar 0,03 ören per transaktion?
Den som sett en cloud-faktura längre än vinlistan hos Julie på Gamla Väster i Malmö förstår också hur svårt det är att hitta drivarna bakom en kostnadspost. Det är till exempel inte helt uppenbart att se vem som glömt stänga ner en tjänst i en testmiljö eller skrivit en (kostnads-) ineffektiv procedur.
Det är kanske rentav en ny tjänst att erbjuda marknaden: Genomlysning av våra kunders cloudmiljöer med garanterad minskning av kostnaderna, så delar vi på vinsten?
