”Jag har ett viktigt möte”. Hur ofta har vi inte använt det som ett argument för att få övriga familjemedlemmar att raska på (med varierande framgång)? Fast dagens viktigaste frukostmöte faktiskt pågår där och då: nära och kära samlade, förhoppningsvis utvilade och fulla av förväntan inför en ny dag.
Självklart är det viktig att passa tider, och möten får man inte missa, men vad är ett möte egentligen? I svensk konsensus-anda kallar vi ibland till möten i syfte att involvera och informera så många som det bara är möjligt. Nyckelpersoner är dubbel -och trippelbokade. Tekniken erbjuder fantastiska möjligheter så man kan faktiskt delta i flera möten samtidigt, om man har tillgång till ett par telefonuppkopplingar och en dator. Och vi fortsätter att involvera så många vi kan, så att ingen ”missar något”.
Det är bra att ha möten, att involvera och att informera. Men fel blir det när möten tar tid från kreativitet och problemlösning, när man hör kommentarer av typen ”Jag har suttit i möten hela dagen. Nu måste jag få lite gjort också.”
I många organisationer är man duktig på att utnyttja ny teknik: man chattar, håller web-utbildning, videokonferenser, telefonavstämningar. Det är praktiskt, billigt och effektivt. Och när de anställda slutat jobba träffar de sina vänner på Facebook. Vi skickar SMS i stället för att ringa, vi beställer blommorna på nätet i stället för att titta förbi med en blombukett till den som förtjänat den just idag.
Man skulle kunna uttrycka det som att vi har många möten, men vi har slutat att mötas.
Jag har precis läst biografin om Steve Jobs. Inte alla hans idéer föll mig i smaken, men en av de mer geniala var hur han lät designa Pixars huvudkontor när det skulle byggas nytt. Det hade ett stort atrium i centrum, där folk var tvungna att passera var de än skulle, för att främja möten mellan personer som kanske inte skulle ha träffats annars.
Steve Jobs var en kreativ person, otroligt kreativ, och han insåg att kreativitet föds i möten mellan människor. Och då menar jag inte telefonkonferenser för att gå igenom den senaste organisationsförändringen, utan i de mer spontana, oväntade och närvarande mötena. Där människor tar sig tid att lyssna, reflektera och resonera. Då skapas nya produkter, nya tankegångar, det sprakar och det blir ibland briljant.
Vad kan vi då göra för att mötas i stället för att ha många möten? Några förslag:
− Lyft på rumpan i stället för telefonluren om du ska prata med en kollega i samma byggnad.
− Välj med omsorg ut de som ska vara med vid nästa avstämning, genomgång, veckomöte. Kan ni kreera tillsammans, eller ska ni nöja er med att utbyta information utan att ha ett formellt möte?
− Lyssna på riktigt till den som talar. Reflektera.
− Åk hem till mormor på hennes födelsedag i stället för att skicka blombudet.
Och sist men inte minst: vänd bort alla skärmar när du äter middag med din favorit. Se varandra i ögonen.
