Kultur, Karriär

Balans i livet

Föräldraledig för tredje (och sista) gången… Åååh, vad jag ska njuta! Ta vara på tiden, leka med barnen, åka på utflykter, spela spel, gå lååånga promenader och bara ha det riktigt skönt.

Så tänkte jag i vintras, men nu, mitt i ekorrhjulet…

Första veckan för maken på jobbet efter en lång gemensam semester då alla rutiner slagits ur spel: sovtider, näringsrik kost (får åter förklara för barnen att pommes och bearnaisesås INTE är vardagsmat i vårt hus) och chips/popcorn ska åter justeras till normala nivåer.

Skolstart för lättirriterad tjej i ”lilla tonåren” (tydligen kallas 6-års trots-fasen det) med en lätt labil och nostalgisk mamma som inte kan fatta att hon nu har vänner som jag inte känner. Jag fasar för den riktiga tonåren då jag redan nu får trötta suckar och huvudskakningar från dottern över saker jag tydligen inte begriper…

3-åringen har mått illa till och från i tre dagar och däremellan legat på soffan/i sängen och snyftat för att hon inte får äta tre portioner spagetti och köttfärssås. Logiskt resonemang kring relationen mellan intag och eventuella fortsatta kräkningar är fullständigt bortkastad tid för en 3-åring.

5-månaders sonen är förvisso glad och snäll… så länge jag bär runt på honom, vilket är i princip hela tiden. Han är nöjd max 10 min på golvet eller i babysittern, vilket ju såklart gör det lite extra knepigt med en sjuk 3åring som behöver duschas av och hjälpas.

Sååå… en kväll på kontoret, Stretchs månadsmöte och jag längtar verkligen. Minstingen får såklart följa med, men jag ska få träffa MINA härliga kollegor, äta mat och prata om annat än alger i poolen, löv på studsmattan och barn. Att vara hemma med barnen är såklart en fantastisk förmån vi har här i Sverige och det ÄR härligt att vara hemma med de små. Och man får verkligen ett annat perspektiv på saker man i arbetslivet tar för givet.

Likheterna mellan föräldrarollen och rollen som systemutvecklare är många, kontrasterna likaså. Jag instruerar, lyssnar, vägleder, medlar, motiverar och (försöker) inspirera. På jobbet, hos kunden möts mina instruktioner av respekt, dialogen är konstruktiv och jag känner hur mina ansträngningar hela tiden leder framåt. Hemma kan den mest pedagogiskt utformade uppmaningen leda till fullständig anarki och kaos. På jobbet vet jag vad jag kan och var mina brister ligger. Föräldrarrollen å andra sidan är ett minfält och tålamodet prövas ständigt.

Jag älskar mitt jobb och mina kollegor. Att som föräldraledig själv kunna bestämma hur mycket eller lite jag vill vara delaktig känns otroligt bra. Ett månadsmöte blir ett avbräck från mysbyxor och skit i håret. En anledning att komma hemifrån, en bit mat, inspiration och trevligt sällskap. För mig är det ett sätt att samla energi inför vardagen hemma. När jag sedan arbetar igen, vet jag att det troligen kommer att vara tvärtom. Att helgen hemma med familjen kommer att ge mig energi till en ny arbetsvecka. Allt handlar ju om att hitta den perfekta balansen.

Dela inlägget