Jag minns för många år sedan hur jag hade en middag med en god vän och efter att ha avhandlat det där rutinmässiga (jobb, börsen etc) så kom vi in på relationer. Min vän som nog kan uppfattas som en smula binär hade synpunkter på sin nuvarande relation inom ett visst (väldigt snävt) område.
Det var allvarligt och han funderade på att göra slut då detta uppenbarligen var ett stort problem.
Jag undrade då hur alla andra saker var och vips så föddes gräsmatteanalogin för bedömning av komplexa scenarier.
Min modell bygger då på liknelsen att varje grässtrå är en aspekt av det som skall bedömas och ett grässtrå kan ju såklart ha olika egenskaper (längd, tjocklek men framförallt färg).
Det viktiga här är att komma ihåg att ett gult grässtrå fördärvar inte en gräsmatta.
Döda grässtrån jämnt utspridda kommer att döljas av de livskraftiga runtomkring, men blir det för många för tätt så kommer ju upplevelsen av gräsmattan att bli påverkad.
Som arkitekt så stöter jag på liknande scenarier hela tiden, framförallt i olika utvärderingar av produkter och plattformar. Det listas ändlösa listor med funktionella och icke-funktionella krav där de funktionella ofta framställs som mer viktiga (personligen så tror jag att det snarare beror på att de är enkla(re) att verifiera) och de ickefunktionella klumpas ihop i en stor svårbearbetad och framförallt svårvärderad klump. Hur mäter man användbarhet?
Jag är helt övertygad om att användarupplevelse i många fall slår hårdare mot funktionella krav, för det spelar egentligen ingen som helst roll att ett visst krav är uppfyllt om det visar sig vara i realiteten hopplöst ur ett användarperspektiv. Jag har vid två tillfällen stött på individer som ordbehandlat i såväl Excel som PowerPoint och ja, funktionellt så går det ju rätt okej. Men hur är upplevelsen? Hur effektiv blir man?
I en förstudie så gick vi rätt långt och faktiskt mätte användarupplevelsen. Vi definierade egenskaper som försämrar upplevelsen (många musklick, sid/flikbyten, många rörelser, många val, val som alltid görs men inte är ifyllda som default, hur lång tid det tar osv). Vi skapade alltså många många grässtrån för det lilla området användbarhet. Genom att definiera dessa grässtrån så tvingades vi även att börja värdera och prioritera vilka egenskaper är viktigast. Antalet klick? Fält som skall fyllas i? Eller hanteringen av defaultvärden?
Sen var det dags för leverantörerna att göra demonstrationer, genom att köra 10 fördefinerade fall (som vi såklart hade beskrivit i form av tillgänglig information och önskat resultat) så var det dags för dem att demonstrera detta.
Som tidsstudiemän satt vi och räknade klick, musrörelser och mätte tid.
Vad blev då resultatet av denna övning? Lite krasst kan man säga att ”tja, de flesta gräsmattorna är ju faktiskt okej” vilket delvis är sant. ”Alla” verktygen hade ju mer eller mindre samma betyg utifrån funktionella krav. Men genom vårt tillvägagångssätt på de ”luddiga” kraven som nu var mer tydligt definierade så blev det väldigt enkelt att peka ut en vinnare. Istället för ”att ha en känsla”, eller ”det verkar jobbigt” så kunde vi med kvantifierbara resultat visa att verktyg X var bättre än Y.
Hur gör ni med era gräsmattor? Hur hanterar ni ”mjuka” krav?
Själv har jag inget större problem med min riktiga gräsmatta, men jag själv skulle nog vilja ha en åkgräsklippare.
Min fru tycker inte gräsmattan är stor nog och katten uppskattar den som den är.
