Att män och kvinnor pratar olika språk finns det tjocka böcker att läsa om. Det är ett faktum att jag och min man inte alltid förstår varandra och så är det oavsett vad forskningen säger. När jag säger att det inte är något så är det något… Om jag tycker att klänningen i skyltfönstret är snygg så vill jag att han säger -Ska vi gå in och köpa den? Så här är det bara. Sedan gäller få saker generellt utan det handlar även om personlighet, mognad och hur medveten du är över vikten att tala ett tydligt språk.
Det min yrkeserfarenhet har lärt mig är att även avdelningar på företag ofta (oavsett kön!) har svårt att förstå varandra. Speciellt ofta finns denna oförmåga mellan verksamheten och IT. Jag minns en gång när jag blev ombedd att medla på ett möte som var kopplat till ett IT-projekt som aldrig kom någon vart. När det hade gått en kvart på det mötet och irritationen var så intensiv att man kunde ta på den stoppade jag de två som var huvudaktörer och sa ”ni vet att ni pratar om samma sak men på olika sätt?” De tittade på mig, sen på varandra och fattade ingenting. Men det var så enkelt, problemet var att de inte förstod varandra och det hade gått så långt att man inte ens ville höra på vad den andra sa.
Att jobba med kravhantering och förändringsledning är för mig att jobba med människor och det faktum att grunden till mycket osämja och oförståelse ute i företagen handlar kort och gott om kommunikationssvårigheter. Från män till kvinnor, från avdelning till avdelning från människa till människa. Att få göra skillnad genom att översätta ”verksamhetsspråk” till ”IT-språk” eller tvärtom, att få chansen att öka samarbete och samsyn mellan olika avdelningar samt att göra folk medvetna om dessa saker, gör att jag tycker det är kul att gå till jobbet om morgnarna.
Som skomakarens barn har jag än del att själv förbättra på hemmaplan, men jag är i alla fall medveten om mina brister…
